Alla vinregioner har ett namn som står över alla andra i renommé må det vara egendom, vinmark eller vinmakare. Madeira är inget undantag. Avsaknaden av specifika vinmarker, vinifierade och buteljerade separat likt en burgundisk Grand Cru, är det just ett sådant läge vars namn nämns med den största respekt på ön och bland initierade vulkanvinsfantaster - Fajã dos Padres.
Det dramatiska landskapet omöjliggör större vinmarker som kan betraktas som enskilda lägen. Öns topografi har nämligen inneburit infrastrukturen kapar odlingar och att bebyggelsen tagit över klassiska lägen, som i sin tur terrasserats för att livet inte ska riskeras varje gång vinbonden sätter foten i marken. Varje sväng i serpentinvägarna längs kusten hyser rankor och detta förklarar i sin tur det stora antalet vinbönder samt det faktum att inga vinhus äger egna odlingar. Logistiken talar emot.
Fajã dos Padres är ett av få undantag. Orsaken till berömmelsen stannar dock inte vid det faktum marken är en och sammanhängande. Nej ,för berömmelse av den typ Fajã dos Padres erhållit krävs även en skvätt historik, mystik, mikroklimat och omsjunget vin! Men det märkligaste återstår berätta; få har druckit Fajã dos Padres berömda Malvazia vilket spätt på mystiken!
Först och främst; en vinmark som ligger i havsläge hör inte till vanligheterna på ön. Faktum är att det är den enda. Att vinmarken dessutom i århundraden endast varit tillgänglig sjövägen gör sitt och att läget; en liten insjunken gryta nedanför en flera hundra meter lodrätt bergsvägg fascinerar och förtjusar behöver jag väl knappast berätta! Bredvid Cabo Girão, en av världens högsta väggar ut i havet ligger vingården och tack vare nuvarande ägarfamiljen Fernandes finns en hissliknande konstruktion från toppen av klippan ner till Fajã dos Padres. En hiss förresten som kräver både ett och två glas Madeira innan man äntrar och beger sig neråt stupet!
Läget nära havet gör att solstrålarna reflekteras och druvorna får det extra tillskott av värme på dagarna som krävs för perfekt mognad. Skyddet i bergväggen och den vulkanrika magra jorden gör att läget är fullständigt unik terroir som inte går att finna någon annanstans i vinvärlden! Varför i hela fridens namn odlar man då bananer och sockerrör här?
Fajã dos Padres har en brokig historik. Läget blev känt av Jesuiterna som hade monopol på marken från slutet av 1500-talet och fram till och med 1759 då orden förvisades från ön. Sedan dess har ägare kommit och gått men Malvazian har alltid, tillsammans med en liten andel Terrantez, rankats som öns bästa.
Så kom Oidium och knappt hade lösningen för att motverka mjöldaggen presenterats förrän vinlusen kom på besök. Vingårdens besvärliga läge och dessutom valet av två besvärliga druvor att odla gjorde att man gav upp monokulturen och alltmer satsade på snabba pengar i form av andra grödor. Fajã dos Padres var dödsdömt.
Vin produceras än idag, om än i snudd på mikroskopiska mängder, men detta är tack vare den nuvarande ägarfamiljen som mer eller mindre räddade den sista Malvazia-rankan undan extinktion, och från denna har låtit sticklingar bygga upp en liten del av marken på nytt, tillsammans med övriga ädla druvor. Terrantez är snudd på helt försvunnen från läget och den mer eller mindre sista årgången av druvan finns, om än i extremt liten kvantitet, fortfarande att köpa; 1950:an. Ett vin som för övrigt lagrats drygt femtio år på fat innan Barbeito buteljerade den.
Vill man prova Fajã dos Padres främsta signum, Malvazia, ska man ner på 1800-talet och främst söka årgångar innan Oidium slog till, precis innan 1850-talet. De finns, de kostar men få har idag haft ynnesten prova dem. Frågan är om inte en Fajã dos Padres pre-1850 slår den mer upphaussade 1795:an Terrantez som med jämna mellanrum dyker upp på auktioner? Och dessutom kostar mindre!
Madeira och Fajã dos Padres är inte bara starkvin. Det är vinmystik och vinromantik när den är som allra bäst, och även om vi alla vill prova och njuta av en Malvazia från det berömda läget, så är det kanske just vetskapen att det aldrig lär ske som skapar spänningen. Inget vin i världen lever och utvecklas som en Madeira, inget vin kan berätta lika mycket och överleva generationer.
Att läsa sjuttonhundratelets- och artonhundratelsts ampelografiska upptäcksresande är för oss vinfantaster det närmaste vi lär komma Livingstone. Det är inte utan en viss avundsjuka infinner sig när man inser vilka upptäckter herrar som exempelvis Bowditch och Vizetelly fått ta del av när de kartlagt Madeiras vinmarker. I sitt verk Excursions in Madeira and Porto Santo från 1825 skriver Bowditch följande om Fajã dos Padres:
“A fall of water, of one shallow, and two deep stages, descends the whole depth of the western end of the cliff, which adjoins the Fazenda dos Padres (sic), perhaps the finest malmsey plantation in the island, and created entirely by an avalanche of tufa, which, falling from a height of upwards of 1200 feet, has lodged and spread at the bottom of the cliff. The vineyards are only accessible by water, to those who shudder, as most persons do, at the daring route of the labourers, who ascend and descend the cliff by a succession of simple stakes driven into, and projecting from it.”
Då en resa få förunnad, idag är Fajã dos Padres blott en sextimmars flygresa bort! Underbart ja men på bekostnad på mystiken och romantiken.
Inlägg
